Tårar & Tankar
Just nu är det extrema depressionstider för mig.. Det kom igår.. Helt plötsligt.. Igår hade jag jättemkt att ta itu med och som skulle göras.. Helt plötsligt kom en vind med en påse tårar till mig.. Höll de inne så länge jag kunde.. Tills på kvällen när jag skulle lätta hjärtat för min sockerflinga så bara brast allting.. Tårarna bara forsade och gick inte att stoppa..
Blir helt tårögd av att tänka på det.. Men jag ska absolut inte gråta mer.. Grät igår så det hette duga.. Mina ögon är helt svullna, har knappt kunnat sova och jag ska jobba inatt så det är ju jävligt snyggt.. Eller inte..
Det har väl suttit i ett tag kanske jag vet inte. Men har väl förnekat det för mig själv att jag snart kommer må dåligt??!! Det är ju som berg och dalbanan och när ska det gå över?? Allting känns så misslyckande och allting känns så meningslöst.. Fattar inte hur allting kunde bli såhär.. Hur saker och ting kunde gå så snett..
Jag kommer aldrig någonsin att läka till hundra procent.. Jag kommer aldrig någonsin att bli bra igen.. Det är bara att acceptera och försöka gå vidare.. Jag biter ihop och försöker så gott jag kan.. Men ibland faller jag i hålet igen.. Då vill jag bara ge upp.. Jag kommer inte ge upp för det har jag aldrig gjort innan så varför ska det komma nu.. Men känslan av att bara få släppa allting går inte att beskriva..
Det finns inte många som ligger nära hjärtat hos mig. Men de som gör det. De ligger jävligt nära och de tycker jag om riktigt mkt. Utan de hade jag aldrig klarat det här. Fast jag inte är den som brukar dela med mig till vem som helst så vet jag att den dagen jag vill så lyssnar de. Och det viktigaste av allt, att det stannar.
Sockerflingan har lånat ut sin axel till mig många ggr nu på den senaste tiden. Han finns alltid där för mig och jag vet att han alltid menar väl. Han skulle inte ens kunna röra ett hårstrå på mitt huvud. Igår försökte han plocka ner mig från tårmolnen fast han hade ont i huvudet.
Han bad mig först ta en dag i taget. Det är just det jag har gjort. Därför faller jag tillbaka till ruta ett igen förr eller senare. För jag som människa fungerar inte så. Jag kan inte ta en dag i taget. Jag måste ha ett mål jag ska till. Och jag gör allt för att nå dit.
Sen bad han mig sätta upp små mål istället. På senaste tiden har jag inte vågat sätta några mål alls, för jag vet att innerst inne mår jag inte så bra. Jag är den som har för höga krav på mig själv. Jag är den som inte vågar misslyckas för mig själv. Vill jag så ska jag oavsett priset som kan innebära för min egen del. Jag har gjort så mkt som skadat mig själv bara för att nå dit jag vill komma. Är det bra eller dåligt??
Han hade läst gårdagens inlägg och bad mig kolla runt omkring och hitta någon jag vill vara. Inte försöka ändra på mig eller nåt. Utan se om där är några mål andra har nått till som jag vill nå till. Det gav mig en funderare och jag kom faktiskt fram till att jag vill inte vara någon runtomkring mig eller ens någon jag känner till.(Nu snackar vi inte kändisar som lever i bubblor utan det verkliga livet) Det låter jävligt egoistiskt, tyck vad ni vill.
Den enda jag vill vara är den jag varit innan. Den gamla Nikki. Jag vill ha mitt gamla liv tillbaka. Det kommer aldrig bli detsamma. Men jag har ett mål att sträva efter. Och det är att försöka få allting att så småningom bli bra igen. Jag fick inte allting serverat på silverfat innan, tvärtom, jag kämpade som ett djur för det jag ville. Det var tufft och många tårar där också. Men samtidigt så var jag sjukt lycklig ändå så det kompenserade.
Han sa någonting annat som gav mig ännu en tankeställare. Han sa att jag ska glädja mig åt att jag bara vill vara mig själv, den jag var innan, att jag inte hittar ngn idol jag vill vara som. Att det måste betyda någonting. När jag tänker tillbaka så gör det ont i hjärtat. Allt som har hänt under dessa åren. Men samtidigt har jag varit lycklig. Inte bara olycklig.
Blir helt tårögd av att tänka på det.. Men jag ska absolut inte gråta mer.. Grät igår så det hette duga.. Mina ögon är helt svullna, har knappt kunnat sova och jag ska jobba inatt så det är ju jävligt snyggt.. Eller inte..
Det har väl suttit i ett tag kanske jag vet inte. Men har väl förnekat det för mig själv att jag snart kommer må dåligt??!! Det är ju som berg och dalbanan och när ska det gå över?? Allting känns så misslyckande och allting känns så meningslöst.. Fattar inte hur allting kunde bli såhär.. Hur saker och ting kunde gå så snett..
Jag kommer aldrig någonsin att läka till hundra procent.. Jag kommer aldrig någonsin att bli bra igen.. Det är bara att acceptera och försöka gå vidare.. Jag biter ihop och försöker så gott jag kan.. Men ibland faller jag i hålet igen.. Då vill jag bara ge upp.. Jag kommer inte ge upp för det har jag aldrig gjort innan så varför ska det komma nu.. Men känslan av att bara få släppa allting går inte att beskriva..
Det finns inte många som ligger nära hjärtat hos mig. Men de som gör det. De ligger jävligt nära och de tycker jag om riktigt mkt. Utan de hade jag aldrig klarat det här. Fast jag inte är den som brukar dela med mig till vem som helst så vet jag att den dagen jag vill så lyssnar de. Och det viktigaste av allt, att det stannar.
Sockerflingan har lånat ut sin axel till mig många ggr nu på den senaste tiden. Han finns alltid där för mig och jag vet att han alltid menar väl. Han skulle inte ens kunna röra ett hårstrå på mitt huvud. Igår försökte han plocka ner mig från tårmolnen fast han hade ont i huvudet.
Han bad mig först ta en dag i taget. Det är just det jag har gjort. Därför faller jag tillbaka till ruta ett igen förr eller senare. För jag som människa fungerar inte så. Jag kan inte ta en dag i taget. Jag måste ha ett mål jag ska till. Och jag gör allt för att nå dit.
Sen bad han mig sätta upp små mål istället. På senaste tiden har jag inte vågat sätta några mål alls, för jag vet att innerst inne mår jag inte så bra. Jag är den som har för höga krav på mig själv. Jag är den som inte vågar misslyckas för mig själv. Vill jag så ska jag oavsett priset som kan innebära för min egen del. Jag har gjort så mkt som skadat mig själv bara för att nå dit jag vill komma. Är det bra eller dåligt??
Han hade läst gårdagens inlägg och bad mig kolla runt omkring och hitta någon jag vill vara. Inte försöka ändra på mig eller nåt. Utan se om där är några mål andra har nått till som jag vill nå till. Det gav mig en funderare och jag kom faktiskt fram till att jag vill inte vara någon runtomkring mig eller ens någon jag känner till.(Nu snackar vi inte kändisar som lever i bubblor utan det verkliga livet) Det låter jävligt egoistiskt, tyck vad ni vill.
Den enda jag vill vara är den jag varit innan. Den gamla Nikki. Jag vill ha mitt gamla liv tillbaka. Det kommer aldrig bli detsamma. Men jag har ett mål att sträva efter. Och det är att försöka få allting att så småningom bli bra igen. Jag fick inte allting serverat på silverfat innan, tvärtom, jag kämpade som ett djur för det jag ville. Det var tufft och många tårar där också. Men samtidigt så var jag sjukt lycklig ändå så det kompenserade.
Han sa någonting annat som gav mig ännu en tankeställare. Han sa att jag ska glädja mig åt att jag bara vill vara mig själv, den jag var innan, att jag inte hittar ngn idol jag vill vara som. Att det måste betyda någonting. När jag tänker tillbaka så gör det ont i hjärtat. Allt som har hänt under dessa åren. Men samtidigt har jag varit lycklig. Inte bara olycklig.
Det krävs olyckliga stunder för att man ska uppskatta de lyckliga.
♥ XoXo Nikki... ♥
♥ XoXo Nikki... ♥
Kommentarer
Postat av: Rebecca
Ha en underbar dag :)
Postat av: therese
Jag lånar gärna ut en axel till dig också:) jag vet hur det är att vara ledsen men ändå försöka tills de brister totalt. får se till att prata på msn snart o lära känna varandra. kram på dej och haen bra dag
Postat av: Niklas
Kolla gumman jag visste det var någonting som inte stämde. Du kan lura många men mig går det inte. Jag känner dig innantill och utantill. Stå på dig gums. What goes around comes around. Ge inte upp. Du är starkare än så. Den dagen kommer igen. Tro mig. Det viktigaste. Tro på dig själv.
Postat av: Tess
här är det också bra med mig och bebisen. =)
Nu är magen allt stor och man känner mera kraftigare sparkningar i magen. =)
Nja har mäst handlat kläder å täke å kudde.
tänkta lägga upp lite bilder på det här i bloggen snart.
Hoppas du har en toppen påsk.. =)
Trackback
