NikkiLicious -The One And Only!!!

"Jag vill se ut som henne. Jag vill klä mig som henne. Jag vill vara lika populär som henne. Jag vill umgås med henne."

NEJ! JAG VILL VERKLIGEN INTE VARA SOM ALLA ANDRA. JAG KOMMER ALLTID VARA JAG. OAVSETT OM DU GILLAR DET ELLER EJ.

Jag hade kunnat hålla på i evigheter, men det orkar jag inte. Sen när blev det sååå fel att vara sig själv? Ok att vissa liksom har en förebild/idol eller vad man nu ska kalla det för, som de ser upp till o såhär. Men detta går ju liksom överstyr och blir patetiskt.

Folk är inte sig själva längre. De fenomenet är något jag aldrig har förstått mig på och antagligen aldrig kommer att göra i heller.

Vi har haft denna diskussionen bland oss tjejer ett par gånger. Vissa av mina vänner är såna, men inte så extremt. Vi snackar om små saker.

Exempel 1: Vissa vågar inte riktigt vara sig själv på tex en middag, verkligen anstränger sig för att äta fint (klart man ska ha lite vett o etikett o äta fint men här pratar vi musbett, som om maten vore farlig), inte vågar äta sig mätt för man ska verka som ett matvrak, ska alltid kasta mat (det kan verka lite både och där, "fint" för att man är tunn och inte orkar äta så mkt, "ofint" för att man kastar mat).

Exempel 2: När de träffar folk första gången så verkligen överanstränger de sig för att lägga fram ett bra första intryck. Visst jag håller med om att ett första intryck gör mkt, väldigt mkt i vissa fall. Men vad tjänar det till att verkligen anstränga sig och vara någon man egentligen inte är bara för att lämna ett bra första intryck. Blir du gillad så är det egentligen inte dig de gillar ju. Och hur man är som person kommer ju fram förr eller senare. Då är det bara pinsamt ju.

När vi har träffat nytt folk ihop ber de alltid mig bli lite mer laidback och tänka på det första intrycket. Men varför? Jag är jag. Varför ska jag spela finare än jag är? Varför ska jag spela någon jag inte är?

Visst att man kan ha olika personligheter. Jag själv är väldigt flippig och överhypad med övermkt energi. Oftast är jag det, älskar att flippa rundor och hålla på. Men samtidigt kan jag faktiskt (tro det eller ej=) tagga ner och vara allvarlig. Tror väl inte jag studsar runt på kontoret eller när jag är på möte. hahaha.. Hade varit ngt..

Folk som jag har träffat i verkliga livet som jag från början bara hade pratat med via internet blir oftast så chockade. Oftast är man stor i käften o verkligen kan släppa loss bakom datorskärmen, men när man väl ses i det verkliga livet så är det mer nertaggat som gäller och man blir lite tillbakadragen. Men jag är lika skadad även i verkliga livet. hahaha..

Det roligaste på länge jag fått höra var nyligen: "Shit asså, vi har ändå pratat länge på MSN, du är alltid så överhypad och skadad, trodde inte du var sån i verkligheten, men shit, det är ingen skillnad, nästan värre i verkligheten, inte tillbakadragen nånstans ju, men jag gillar det" hahaha.. så söt..

Mitt ex brukade jämföra mig med Sushi.. Hahahahaha.. Inte alla kan njuta av Sushi och bara de finaste och bästa kan tekniken. Och att jag verkligen är som Sushi, antingen gillar man det eller så gillar man absolut inte det. Finns liksom inget mellanting som typ går att äta fast man inte gillar det.

Ja jag vet inte. Jag tycker jag är jag och jag försöker inte spela någon annan eller försöker vara finare än jag är. Finns säkert många som inte håller med mig men det är dom det, för de känner ju inte mig. haha.. Sen att jag kan vara överpetig och vissa saker funkar absolut inte. Det är fortf. jag som person. Jag spelar inte fin.

På senaste tiden har jag lagt märke, eller rättare sagt verkligen observerat vissa personer runt omkring mig. Varför vet jag inte? Men det känns som om de som jag trodde var mina vänner, eller typ den bilden jag fick av de, att de verkligen inte är så i slutändan, att det verkligen bara har varit en mask. För hur man än anstränger sig så gör man små eller stora misstag någon gång som gör att folk märker att man egentligen bara haft en fin mask på sig.

Alla som känner mig vet att jag har jättesvårt för tjejer. Inte att jag har svårt att föra en konversation med de eller dylikt. Men att jag har svårt att släppa in tjejer i mitt liv, som riktigt nära vänner. Det funkar helt enkelt inte. Jag vet inte. Så på senare tid, känns det som om många lagt på en väldigt finslipad mask för att komma mig nära. Allting har verkligen verkat perfekt osv osv. Jag har NÄSTAN gått på det. Men jag har varit med om mkt. Och som tur är så lär man sig av sina misstag. Oftast iaf.

När jag har sett minsta lilla saken som gör mig osäker så börjar jag att observera och spara informationen. Till min förvåning kommer alltid mer och mer. Jag borde ha kontrat det första jag märker av jag vet. Men jag vill inte dömma av ett felsteg. Jag önskar att det bara var en tillfällighet. Jag vill verkligen aldrig tro att personen som visat sig vara bra i flera månader helt plötsligt visar sig vara någon annan. Sånt gör mig så jävla ledsen och besviken.

Tyvärr är jag den som sparar på mig mkt, och den dagen det rinner över och jag väl öppnar foderluckan då finns det absolut ingen återvändo. Jag ger folk många många för många chanser, men när det är stopp så är det verkligen stopp, finns ingenting som kan få mig att ändra mig. Är det folk som inte är mig nära då spottar jag ut vad som helst, när som helst. Håller jag inte med så säger jag det fast tjugo andra tycker samma sak. Tar verkligen ingen skit och låter ingen trampa på mig, men när det gäller folk som jag tycker om så kan de tyvärr trampa på mig rätt många ggr innan jag verkligen ger upp och säger ifrån, och då är det som sagt försent för oss att försöka lösa det. Men å andra sidan. Någon som trampar på mig, vad är det för en vän? Inte ens värd att kalla vän.

Vad tjänar man på att spela någon man inte är?? Det håller aldrig i längden ändå?? Varför varför?? Någon som har svaret??

Bättre att vara sig själv och bli älskad/omtyckt som den man verkligen är. Än att lägga på en fasad och bli älskad/omtyckt för någon som man verkligen inte är. Livet är inget skådespeleri.

Bättre att bli hatad för den man är, än att bli älskad för den man inte är.

♥ XoXo Nikki... ♥