En Skrammande Resa...
I skrivande stund ar klockan 08.22 har i Kina.. Jag har sovit ungefar tva timmar.. Legat och vredit mig och hoppas pa att febern och forkylningen snart ar over.. Den har resan har inte riktigt varit planerad.. Jag och halvan pratade om redan i November att vi skulle aka hit.. Effer manga om och men sa skulle vi aka sa vi kom hem till jul.. sen blev det framskjutet igen.. Vi skulle komma hem innan nyar.. Sen hade jag fatt hora att jag var tvungen att jobba bade juldagen och nyar.. Men egentligen var det bara nyar jag var tvungen o jobba men eftersom jag anda var hemma och inte hade planer pa att ga ut sa jobbade jag juldagen ocksa som jag kanske har namt.. Sa vi skot fram det ytterliggare till efter nyar.. Sen var det lika bra eftersom jag anda inte ville vara borta fran mamma pa julafton..
Var i goteborg pa mellandagarna och fixade klart mitt visum och hamtade biljetter. Men apatanten hade tydligen lurat oss. Sa en rasande pappa avbestallde resan. Sen har det bara blivit tomt snack.. Har inte orkat bry mig mer.. Forran jag helt plotsligt fick samtal fran pappa att jag MASTE aka akut.. Fattade ingenting men lyssnade pa vad han sa.. Biljetterna bokade natten och jag packade pa morgonen och sen stack jag.. Det kandes inte alls akta.. Visste innerst inne att nagonting var fel. Men kunde inte saga vad. Jag ar den som brukar tanka det varsta sa lade bara tankarna at sidan. Val framme motte min farbror och hela vaktligan mig pa flygplatsen.. Allting verkade normalt?? Varfor san akut resa helt plotsligt??
Efter manga om och men far jag reda pa att min farbror ar allvarligt sjuk. Det kanns heller inte akta. Det ar egentligen en manniska jag inte kanner men det ar anda min farbror och jag vill inte han ska ma sadar. Han ar den goaste, visar inte alls att det ar nagot fel. Gor allt for att jag ska bli frisk (jag har blivit forkyld, fatt feber, hostar och har jatte ont i ryggen) och att jag ska fa en underbar resa. Jag har varit minst lika falsk och alltid haft ett leende fast det gor ont i hjartat. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera?? Hur jag ska ma?? Vad jag ska saga och inte saga?? Da ar det kanske bast att bara vara tyst??
Detta ar kort om varfor min allra forsta gang i kina blivit min hemskaste resa. Jag vill inte prata om det mer efter detta inlagget. Jag vagar inte. Jag vill inte. Jag vill vakna fran mardrommen. Nar jag kommer hem sa kan jag forhoppningsvis beratta om de roligare sakerna som har hant ocksa. Kanske, kanske inte?? Livet ar orattvist och oforutsagbart. Jag kanske inte kommer sa langt som hem for jag just nu sa garna vill det??? Maybe this is my goodbye??
