Saknade&Älskade Sam 790905-010419
Jag hoppas du vilar i frid vart du än befinner dig. Du hade allt. Du hade din högskoleutbildning, du hade ditt drömjobb, du hade din nya lägenhet, du hade din nya bil och du hade kärleken. Men livet kunde inte låta dig leva gott allt för länge så du togs ifrån oss för sju år sen. SJU ÅR SEN ÄR DET IDAG! För sju år sen omkom du i bilolyckan. Jag kan inte förstå det. Jag kommer aldrig kunna förstå det.
Denna dagen alla åren har varit så sjukt jobbig. Men jag trodde att med åren skulle det bli bättre?? Det heter ju att tiden läker alla såren?? Men för mig känns det mer som att desto längre tid som går desto mer inser jag att det är sant att du är borta för gott. Att jag aldrig mer kommer få träffa dig.
Vi byggde en fin väg tillsammans men va fan hände på vägen??
Jag kan inte med ord förklara hur ont det gör. Jag kan inte visa hur ont det gör. Kan inte någon väcka mig från denna sjuhelvetes mardröm!
Igår kunde jag inte somna och när jag kollade på klockan så tänkte jag att om fyra timmar så var det exakt sju år sen du försvann. Det kändes som jag fick en kniv i magen och jag fick nästan inte luft. Jag undrar vad som fanns i dina tankar? Dina sista önskningar?? Om du fick lida länge?
Mina tårar har sprutat hejdlöst ända sen jag vaknade halv åtta i morse. Jag slutar ett litet tag sen kommer de igen. Jag har snart inga tårar kvar och jag kan snart inte öppna ögonen. Varje år säger jag att jag ska vara stark och inte bryta ihop totalt. För jag vet hur ont det gjorde för dig varenda gång jag var ledsen när du levde och du skulle aldrig vilja se mig såhär, men vart enda år misslyckas jag.
Jag saknar dig och tänker på dig var enda dag men denna dagen känns tusen ggr tyngre. Jag tänker tillbaka på olyckan så sjukt mkt och önskar jag visste mer.
Det är så jävla tungt.. Det är så jävla jobbigt.. Det är så jävla svårt.. Det gör så jävla ont.. Du är död.. Du är borta för evigt.. Jag kommer aldrig mer få se dig!!! Jag vill inte tro att det är sant!!!
Du var 21 och hade hela livet framför dig. Du hade mkt kvar att se och uppleva och göra. Men varför fick du inte?
Jag älskar dig sjukt mkt och saknar dig sjukt mkt... du var min bror..min bästa vän..den som alltid förstod mig och fanns vid min sida oavsett vad.. OAVSETT vad.. Du förstod alltid mina misstag o hjälpte mig lösa allt istället för att skälla för det löser ingenting.. Sen du försvann har jag mist en del av mig själv.. Den tomheten kommer aldrig att kunna fyllas ut.. Ja längtar tills den dagen du möter mig på andra sidan bron och vi bygger vår väg ihop igen...
Denna dagen alla åren har varit så sjukt jobbig. Men jag trodde att med åren skulle det bli bättre?? Det heter ju att tiden läker alla såren?? Men för mig känns det mer som att desto längre tid som går desto mer inser jag att det är sant att du är borta för gott. Att jag aldrig mer kommer få träffa dig.
Vi byggde en fin väg tillsammans men va fan hände på vägen??
Jag kan inte med ord förklara hur ont det gör. Jag kan inte visa hur ont det gör. Kan inte någon väcka mig från denna sjuhelvetes mardröm!
Igår kunde jag inte somna och när jag kollade på klockan så tänkte jag att om fyra timmar så var det exakt sju år sen du försvann. Det kändes som jag fick en kniv i magen och jag fick nästan inte luft. Jag undrar vad som fanns i dina tankar? Dina sista önskningar?? Om du fick lida länge?
Mina tårar har sprutat hejdlöst ända sen jag vaknade halv åtta i morse. Jag slutar ett litet tag sen kommer de igen. Jag har snart inga tårar kvar och jag kan snart inte öppna ögonen. Varje år säger jag att jag ska vara stark och inte bryta ihop totalt. För jag vet hur ont det gjorde för dig varenda gång jag var ledsen när du levde och du skulle aldrig vilja se mig såhär, men vart enda år misslyckas jag.
Jag saknar dig och tänker på dig var enda dag men denna dagen känns tusen ggr tyngre. Jag tänker tillbaka på olyckan så sjukt mkt och önskar jag visste mer.
Det är så jävla tungt.. Det är så jävla jobbigt.. Det är så jävla svårt.. Det gör så jävla ont.. Du är död.. Du är borta för evigt.. Jag kommer aldrig mer få se dig!!! Jag vill inte tro att det är sant!!!
Du var 21 och hade hela livet framför dig. Du hade mkt kvar att se och uppleva och göra. Men varför fick du inte?
Jag älskar dig sjukt mkt och saknar dig sjukt mkt... du var min bror..min bästa vän..den som alltid förstod mig och fanns vid min sida oavsett vad.. OAVSETT vad.. Du förstod alltid mina misstag o hjälpte mig lösa allt istället för att skälla för det löser ingenting.. Sen du försvann har jag mist en del av mig själv.. Den tomheten kommer aldrig att kunna fyllas ut.. Ja längtar tills den dagen du möter mig på andra sidan bron och vi bygger vår väg ihop igen...
♥Alltid Älskad och Alltid Saknad!!! ♥
♥♥♥Kärlek och Eviga Tankar Från Din Lillasyster♥♥♥
♥♥♥Kärlek och Eviga Tankar Från Din Lillasyster♥♥♥
Kommentarer
Postat av: LindaTherese
Gud va rörande du skriver.. tårarna rinner från mina kinder, jag beklagar verkligen sorgen.. Finns inget så svårt som att förlora någon man älskar, jag lider verkligen med dig. Massa styrkekramar
Trackback
