The Perfect Life...
Det som hände i det förflutna eller det som händer i framtiden spelar inte så stor roll, om man inte uppskattar händelserna, eller lär sig av misstagen. Livet blir aldrig som man har tänkt sig. I det undermedvetna har man "planerat" livet på ett underbart sätt som man vill att det ska vara. Men någonstans på vägen blir man besviken att det inte blir så, men å andra sidan dyker det ändå upp saker man aldrig tänkt sig, och det är på något sätt mer underbart än man någonsin hade vågat önska sig.
Självklart vill alla ha en jätte karriär, någon som älskar en överallt annat på denna jorden, vara ekonomiskt oberoende. Ja listan kan göras hur lång som helst. Alla önskar sig överflöd av pengar, brudar är golddiggers som flockas runt killar som har pengar. Är det bara jag som tycker att lycka inte kan köpas av pengar?? Eller är det jag som har fel??
Jag hade en perfekt bild av hur mitt liv skulle vara. Allting flöt verkligen på och var så jävla underbart. Jag höll på att bygga upp min framtida karriär och höll på med de sakerna som jag verkligen ville göra och som jag älskade så jävla mkt. Jag ägde en egen restaurang och samtidigt var jag utbildad nagelteknolog. Jag hade ett långt förhållande med någon jag verkligen älskade med hela mitt hjärta. Jag hade en så jävla bra familjerelation. Allt allt allt var så underbart. Mitt liv var låååångt ifrån vad jag i min vildaste fantasi kunde drömma om. Allting kändes som en dröm. Varje natt jag gick och lade mig var jag rädd att jag skulle vakna upp och inse att allting bara var en dröm. Men det var det verkligen inte. Tiden gick och saker och ting förändrades sakta men säkert. Idag är mitt liv inte ens i närheten av vad det var. Jag säger inte att mitt liv inte är bra nu men inte heller det liv jag har tänkt mig.
Hur man än tycker och tänker och vill att saker ska vara så förändras det alltid.
Egentligen vet jag inte ens vad jag pratar om just nu. Har varit otroligt sjuk föööör länge, tror att febern har bränt fööör många hjärnceller. Har varit ensam hemma alldeles fööör mkt så tankarna flyger iväg för lätt.
En sak är iallafall säker. Gör det du vill göra, var inte rädd för att våga chansa. Det kan gå jävligt bra men samtidigt kan det gå rent åt helvete. Man vet inte förrän man har provat. Det viktigaste är att man lär sig av sina misstag.
Att vara stark är inte att aldrig falla. Att vara stark är att våga falla och orka ta sig upp igen. Hur ofta har man inte sagt att man inte orkar kämpa mer att man ger upp osv. Men i slutändan har man ändå orkat ta sig upp igen och när man tänker tillbaka så var det inte så tufft som man tyckte det var då. Saker och ting ordnar sig, allting löser sig med tiden. Det finns inga problem utan lösningar, kanske inte en genväg men en omväg finns.
En väldigt viktig sak jag lärt mig på vägen är att alla de högsta fallen orsakar man inte själv. Avundsjuka styr så sjukt mkt. De högsta och farligaste fallen orsakas av folk man en gång älskat. Folk som en gång har betytt allt för en osv. Håll dina vänner nära men dina fiender ännu närmare. Älska och lita på rätt folk. Håll ALLTID ögonen öppna för det kommer när man minst anar det.
Jag låg på toppen av toppen och trillade ner på botten av bottens botten. Jag är lååångt ifrån där jag vill vara just nu, men jag har inte gett upp och kommer inte ge upp. Jag ska dit. Kanske inte idag, imorgon, nästa vecka eller nästa månad men jag SKA dit. De som skrattar sist kommer absolut inte var jag den saken är säker.
Säg det du vill säga, visa för de närmsta hur mkt de betyder för dig, ta inte förgivet att de vet. För en dag kan det vara försent. Man kan aldrig få för mkt kärlek.
