NikkiLicious -The One And Only!!!

Polisbilen har stått utanför sen i eftermiddags.. Ingenting allvarligt tänker man först när man ser en polisbil.. Eller iallafall jag.. Varför?? Varför vill man inte tro att det kan ha hänt någonting?? Efter polisbilen stått där ett par timmar så börjar man undra.. Jag somnade lite på soffan och hemtelefonen ringde.. Så var det Gurkan som frågade om jag sett polisbilen.. Stod den fortfarande där undrade jag liksom.. Efter ett tag kom likbilen.. Sån obehaglig känsla man fick.. Det var en granne som jag inte känner men det spelar ingen roll.. Det är läskigt iallafall.. Polisen var där jättelänge och det tog jättelång tid.. De lös med ficklampor och allt möjligt fast det var tänt i lägenheten.. Bara håller tummarna att han dog en naturlig död och inte led.. Tanken på att det kan vara brott ger mig gåshud till halva Kina... Han hade ju haft inbrott i somras.. Sen några dagar efter såg jag och gurkan honom inne på banken med han som gjorde inbrott.. Så skulle han ta ut en viss summa pengar men han hade inte ens så mkt inne på banken osv osv.. Usch vill inte spinna vidare.. Hoppas bara på att allt bara var ett sammanträffande och att han slapp lida.. Så han inte låg och hade ont och väntade på hjälp.. Och kommer vila ifrid där uppe...

Tillbaka till det om att när det händer någonting så vill jag aldrig tro att det är så allvarligt.. Efter bilolyckan när jag blev påkörd så flög jag ju fem meter bak om bilen.. Satt på asfalten och kunde inte röra mig, inte resa mig upp hur mkt jag än försökte.. Jag grät inte ens.. När jag kände på foten och märkte att ett skelett stack ut vid sidan av foten så sa jag det helt lugnt.. Att det var därför jag inte kunde resa mig.. På vägen in till akuten grät jag inte.. Jag skrek bara på han ambulanskillen för han lade nånting på min fot.. Väl där inne grät Tanja jättemkt och sa att det nog var jätte allvarligt för det var så många doktorar som skakade på huvudet och gick in o ut in o ut.. Nej då inget allvarligt sa jag.. Hon bara tänk om du får ligga över.. Nej då.. De gipsar nog mig sen får jag nog åka hem med kryckor.. Fortfarande kunde jag inte i min vildaste fantasi ana något allvarligt.. Tills det dök upp sex överläkare för att vrida min fot tillrätta.. Jag skrek så högt att Kristina och Chico hittade mig vart jag låg.. Fast jag hade fått dubbeldos av morfin.. Det kom först en sköterska och gav mig.. Sen gick hon ut så när läkaren kom in så missade han henne.. Så kallade han på en annan.. Tanja apan sa ingenting fast hon VISSTE.. hon tyckte bara det var kul o se mig överdrogad..hahaha.. Iaf.. Inte förrän de sex vred min fot.. Jag skrek och böla.. Sen sa de akut operation NUUU.. Jag bara va nej nej jag ska ha gips och kryckor sen klarar jag mig..  Nej du har krossat en massa ben i foten..Det viktigaste av allt.. Språngbenet som ger rörlighet i foten.. Då fattade jag hur allvarligt det var.. jag fattade inte vad de snackade om egentligen.. Det var en massa ord jag inte förstod.. Men ändå förstod jag att det var allvarligt för det var en massa jag inte förstod.. Ja ni förstår.. hahaha.. =)))

Likadant Tsunamin i Thailand för ett par år sen.. Kommer ihåg till punkt och pricka att jag kollade texttvn den dagen.. Läste bara rubriken och tänkte att det inte var Bangkok där vi har en bekant.. Sen kom jag på att jag hade ett par vänner som var nere på resa.. Nej aldrig det skulle ha drabbat de.. Tänkte inte mer på det.. Trodde inte det var så allvarligt heller..Asså hela grejjen.. Sen får man bara höra mer och mer.. Sen kommer det fram att en jag känner var försvunnen.. Varje dag som gick hoppades jag.. Jag vägrade tro att han skulle vara död.. Det gick inte ihop liksom.. Jag pratade med honom dagen innan.. Allting var bra.. Efter ganska lång tid hade de hittat hans kropp och kunde konstatera att han lämnat oss.. Det var helt ofattbart..

När min bror dog i bilolycka.. De drog upp mig på vårdcentralen och spottade ut att min bror omkommit i en bilolycka.. Nej nej du har tagit fel person säger jag.. Det är inte mig du ska prata med.. Allting bara blev helt svart.. Jag fattade inte ens vad omkom betydde.. Jag var inte mer än tolv år.. Var min bror vid liv eller var han död.. Vad hade hänt.. Vilken bror.. Den känslan går inte med ord att förklara.. Den som inte varit i samma sits kan inte säga att de vet hur det känns.. "Jag vet hur det känns jag har förlorat ngn mor eller farförälder".. Det är inte samma sak.. Ingen förtjänar att dö.. Men de gamla har levt sitt liv.. det är någonting man kan acceptera.. det är livet liksom.. Min bror blev bara 21 år.. Han hade fortf. sjukt mkt kvar..

Jag vet egentligen inte vad jag vill komma fram till.. Man tar saker och ting förgivet och tror inte att dåliga saker kan drabba ens nära och kära.. Sanningen är den att det kan det.. I vilken sekund som helst.. Och det finns ingenting man kan göra åt det.. More than love them and cherish them.. For every day and every sec..

Jag har sagt att alla negativa människor i mitt liv som får mig att må dåligt skiter jag i.. De förtjänar inte ens att jag ska lägga energi på de.. Jag har tillräckligt med bekymmer att jag klarar mig utan människorna som skapar bekymmer åt mig.. Men för de som ligger närmast hjärtat.. De hade kunnat få mitt liv.. Och det finns nog ingenting jag inte kan förlåta de för.. Tyvärr så är det så.. Äkta kärlek är stark kärlek..

♥ XoXo Nikki.. ♥