NikkiLicious -The One And Only!!!

Hur känner man igen en sann ny vän? Hur ska man släppa sina hämningar och våga låta en ny vän komma in i ens liv?

Hur släpper man in en ny själ i sitt liv? Det är frågan många av oss dagligen ställer oss. Oavsett om det handlar om vänskap eller en relation som må leda till något, vill man ha det klart för sig innan man ger sig in i något.

Jag talar självfallet om ett storstadsfenomen, ett sådant som märks särskilt väl i Stockholm, Göteborg och Malmö. Att träffa en ny person, ny blivande vän eller någon som man gott och väl kan tänka sig att dela all sin fritid med, är inte det allra svåraste. Det räcker med att man går ut en kväll så är de där: de här nya människorna varav en del verkar riktigt intressanta. Man utbyter erfarenheter, pratar om livets höjdpunkter, samtalar om ämnen som berör varje människa och ser till att intresserat lyssna till sin "motspelare". Vad gillar hon/han? Vilka fritidsintressen har de? Vad har de för bakgrund?

Att vara social i en storstad är enklare än att värma plättar. Det svåra visar sig vara steg nummer två, det vill säga eventuell vidare kontakt. Vet jag tillräckligt om den här människan nu att jag vågar släppa in henne/honom mitt liv? Är hon/han så fascinerande, så lik mig, så trevlig att umgås med att jag gärna vill se henne/honom igen? Vem tar det första steget mot en vidare kontakt?

Det hör inte till ovanligheterna att man då och då träffar en ny person som man gärna vill umgås med mer. Men vad händer sedan? Ofta förblir det någon form av ytlig kontakt för vi, unga människor, är riktigt bra på att leva efter mottot "De riktiga vänner är de jag har haft sedan lång tid tillbaka". Däri ligger felet. Att vi sluter oss. Att vi helt enkelt inte vågar gå vidare mot en ny vänskap, en vänskap som faktiskt kan leda till en livslång sådan.

För att ta mig själv som exempel, för det är ju den lättaste vägen till att beskriva det här fenomenet, så har jag bara under de senaste åren träffat en del nya förmågor, nya personer som kom att betyda väldigt mycket i mitt liv. Ibland har jag fått mig en törn, det måste jag medge. Ibland har jag fort som attan rusat ut ur den så kallade vänskapen av den enkla anledningen att personen i fråga inte motsvarat mina förväntningar, inte varit genuin nog. Men ibland har jag också förvånats över att det faktiskt finns goda själar kvar, personer som prioriterar en ärlig vänskap framför den ytliga diton.

Viktigast har väl ändå varit att våga sig in i något nytt. Det är enkelt att leva efter den gamla devisen, i mitt fall "Jag är nöjd med det jag har". Desto svårare är det att ge sig in på okänd mark, även om det kan komma att innebära en del trevliga förändringar i ens liv.

För att slå hål på ytligheten som råder (hey! den handlar inte bara om kläder och det kyliga sättet att vara) gäller det att våga släppa sina spärrar, våga låsa upp. Ens liv är inte mer värdefullt än någon annans, även om vi bryr oss om oss själva först och främst. Men för att kunna älska oss själva gäller det att älska omgivningen också. Kanske inte med samma intensitet. Kanske inte med samma omsorg, åtminstone inte till en början. Men att stänga sina dörrar av rädsla för att släppa in nya personer i ens liv kan innebära en livslång kamp med sig själv. Let´s face it, att bli en bra människa krävs inte bara att vara trygg i sig själv och omtänksam mot andra. Det krävs också att man då och då, kanske inte alltför ofta men absolut inte alltför sällan heller, släpper in ett nytt liv i sitt eget.

Min själsfrände, min allra bästa vän, träffade jag för många, många, många år sedan. Men de goda vännerna jag kan stoltsera med nu träffade jag för inte alltför länge sedan. Fyra-fem år sedan, i runda slängar. Jag är fortfarande lika öppen för ny vänskap och har bara under de senaste månaderna träffat någon som jag vet kommer betyda en hel del för mig.

Våga chansa helt enkelt.. Du kan missa någon som verkligen är en vän för livet..

Håll dina "nya" vänner först på avstånd... (berätta inte dina största hemligheter för dom). Utan lär känna dom... När du vet att du kan lita på din "nya" vän, släpp in dom i din innersta krets. Låt dom känna sig speciella och din nya vän behadlar dig på samma sätt. Och du kanske har en vän för livet.




Den nya snäckan i mitt liv.. Hon är min andra halva.. Så sjuka saker vi kan hitta på.. Vi har aldrig tråkigt tillsammans.. Och fler bus ska det absolut bli..=))









- Varenda gång jag befinner mig i malmö så kan jag inte låta bli att tänka på dig. Det har gått ett tag nu och visst har jag lärt mig att leva med sanningen men jag har inte glömt dig. Det kanske kommer hända det kanske aldrig kommer att hända. Jag önskar dig lycka till med hon i ditt liv och menar verkligen det. Vi hade strul från första början och det hade nog aldrig blivit något bra ändå. Men jag kan inte sluta att tänka på om, ifall, att det hade blivit något seriöst, hur hade vi haft det? Underbart?? Eller bara problem?? Det är en fråga jag aldrig lär få svar på.. But that´s life.. You can´t have everything.. Men jag har lärt mig mkt av detta.. Dem här månaderna har gett mig väldigt mkt nytt i mitt liv.. Allt ont för med sig ngt gott och det stämmer verkligen.. Hade saker och ting mellan oss aldrig inträffat så hade jag inte haft människorna i mitt liv som jag har idag.. En sak är jag väldigt ledsen över och det är att vi kom överrens om att vara vänner men det blev inte så trots allt. Hade egentligen redan förväntat mig det men ville ändå inte tro det.. Men som sagt.. Hänt har hänt.. Vi får se vad som sker i framtiden..
Just nu blickar jag framåt och önskar dig all lycka med livet och alla dina drömmar..
En vacker dag vill jag stöta på dig med din drömbil och att du ska ha byggt ditt drömhus som vi pratade om...