NikkiLicious -The One And Only!!!

Asså detta är ju helt jävla sjukt.. Jag vet inte vart jag skall ta vägen asså??? Jag har påbörjat min väg att försöka glömma dig och försöka "radera" allting.. Idag är det en jätte tung dag för mig.. Varför skall du göra min dag ännu tyngre genom att höra av dig??? Jag svarar inte på dina samtal.. Jag läser varken SMS eller MMS från dig.. Jag har blockat dig från MSN.. En sak jag inte tänkte på och ändå inte hade kunnat göra någonting åt är E-MAIL..

Fan fan fan fan är bara förnamnet asså.. Sluta sätta snurr på mitt huvud.. Jag orkar verkligen inte mer..

Det är egentligen lite privat men just nu känns det som jag skiter i vilket. Delar med mig av mailet från Bachelor..

"Hej gumman!

 

Jag vet verkligen inte vart jag ska börja någonstans. Just nu är allting upp och ner hos mig. Alla tankarna är helt konstiga. Jag vet inte vad jag känner? Jag vet inte hur du känner? Ärligt talat om du frågar mig så känns det som att jag har levt i en tjock dimma ända sen första dagen jag träffade dig. Sen första dagen jag träffade dig har allting varit, ja alltså jag vet inte ens hur jag ska förklara det? Just nu saknar jag dig så jävla mycket att jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag har alltid varit den som kan skilja på jobb och privat. Men nu kan jag verkligen inte koncentrera mig på jobbet. Sanningen ligger på bordet att du orkar inte mer och har gett upp oss. Men du förstår inte hur jävla jobbigt det är att inte få tag på dig. Få berätta mina sista ord och tankar.

 

Jag vet hur jävla envis du är. Har du bestämt dig så kan ingen annan förutom du själv ändra på beslutet. Allting är mitt fel jag vet. Du har gett mig fler chanser än jag någonsin förtjänar det erkänner jag. Jag vet inte hur allting kunde gå så snett? Hur allting kunde bli så fel?

 

Allra första gången jag råka stöta på dig ute i Malmö har gjort mig till en helt annan människa. Rättare sagt första gången jag hade en riktig konversation med dig bara. Andra gången vi skulle ses var ju ingenting vi hade planerat. Sen den gången har du funnits i mina tankar varje dag. Du visste mitt förflutna. Jag har sagt att jag inte vill ha något seriöst nu och ett tag framöver för jag vill leva själv och känna på vad jag verkligen vill här i livet. Det accepterade du eftersom du själv heller inte var ute efter förhållande direkt. Vi bestämde vi skulle vara kompisar men när vi väl träffades igen efter allt snack så bara föll allting in i en dimma. Det var vi två igen, vad hände med allt vi hade pratat om?

 

Hur som helst. Det jag vill säga är att jag vet att allt som har hänt är mitt eget fel. Jag sumpade dig. Du har velat ha en massa svar av mig hela tiden, jag har inte kunnat ge dig några. Anledningen är för att jag själv gömde mig för sanningen. Jag vägrade erkänna att jag hade känslor för dig. Riktiga känslor. Jag ville inte tro att du hade förändrat mig och lyckades få mig på fall. Och eftersom vi har så olika personligheter så blev jag förvirrad och skrämd av omständigheterna. Du är som du är och jag är som jag är. Du är en underbar flickvän när du väl blir en flickvän jag vet. Du är helt magisk. Dem stunderna med dig är något jag aldrig kommer att glömma. Du har två helt olika sidor. Det är det som skrämmer mig så mycket. Du kan anpassa dig så jävla bra att jag bli helt mållös. När du är ute och festar med dina kompisar är du en Nikki och när du är med mig är du en helt annan Nikki. Du är så flippig och överbusig till 250% men samtidigt så vet du när du ska stänga av det och vara den magiska och underbara Nikki som jag inte tror många vet existerar hos dig. Du är väldigt hård och bestämd men man måste bara hitta den magiska knappen för att så känna hur god du samtidigt är. Jag har verkligen sett hur du fungerar som människa. Sidor som jag i min vildaste fantasi inte kunde tro fanns hos dig, för du visar alltid dig som stenhård. Men jag förstår också varför med tanke på vad du har genomgått, men den som verkligen får en plats i ditt hjärta stannar där för evigt och hade kunnat få ditt liv om så var fallet, fast du vägrar erkänna saker och ting ibland som vi båda vet är sanna. Du är inte den största idioten du själv känner och det vet du om för det är jag. Jag är den största idioten du känner.

 

Jag vet inte vad jag vill få ut av detta mailet egentligen. Allting är helt rörigt. Jag tror att jag vill att du ska förstå lite grand att jag verkligen tycker om dig och bryr mig. Det är inte alls som du tror. Du tror att jag bara lekt hela tiden och nu när jag lekt färdigt är jag helt konstig och beteer mig som ett svin. Men så är det inte alls. Jag trodde verkligen att du lekte med mig och inte alls menade dem sakerna du sa. Men nu efteråt när det är försent förstår jag att du menade allvar med alla dina ord till mig. Det är sant som du bloggar om. Varför inser man inte förrän det är för sent?

 

Jag jobbar sista dagen imorgon och sen går jag på semester i fyra veckor så jag åker på Söndag. Jag vet att jag inte kommer hinna få tag på dig tills på söndag. Men jag hoppas att du under dem här veckorna verkligen tänker efter och vi kanske kan prata ut om det? När allting har lugnat ner sig hos dig? När du inte är lika förbannad längre? Även om det aldrig kommer bli något mellan oss igen så vill jag inte förlora dig för du är helt underbar som person. Är du villig att försöka, eller nej börja om på nytt så finns det inget annat jag hellre vill än det.

 

Nu måste jag sticka för jag ska iväg och träna. Hinner inte skriva mer och tror inte du vill läsa mer heller. Om du skulle ångra dig eller dylikt så finns jag alltid här för dig. Du finns i mitt hjärta.

  

Puss Puss *censur*"



- Mailat kom en chock. Det trodde jag aldrig. Att du skulle göra allt för att försöka få tag på mig. Det var verkligen din enda utväg, E-MAIL förutom att skicka post till mig förståss. Jag kan fortfarande inte tro att du verkligen gjorde det. Mailade till mig och öppnade dig för mig. Nu är det alldeles fööör många blandade känslor. Jag vet inte vad jag ska säga göra eller ens andas?? Jag vet bara att jag är helt paff och verkligen överraskad. Jag får inte luft.. Just nu vet jag varken ut eller in. Borde jag svara på mailet eller låta bli? Jag vet verkligen inte.. Jag tycker om dig såååååå... Kanske borde vänta tills mina nerver har lugnat sig lite?? Vänta tills du åkt iväg och fått tänka igenom saker och ting också?? Jag vet att du läser min blogg.. Jag kommer att tänka igenom allting som har hänt.. Jag kommer ge dig ett svar.. Kanske inte idag eller imorgon men det rätta svaret kommer.. Och det är mitt slutgiltiga svar till dig för evigt.. Tills dess vill jag att du när du får semester och åker iväg, verkligen tänker igenom varför saker blev som det blev. Varför du behandlade mig så som du gjorde nu i slutet när allting var underbart i början?? Vad var det som gick sååå fel på vägen som gjorde dig sååå rädd att du blev som du blev.. Vad du vill ska hända hädanefter.. Säg inte bara du tycker om mig och vill ha och vara med mig.. det fungerar inte på mig det vet du.. jag vill att du VERKLIGEN tänker efter noga och ger mig ett svar från HJÄRTAT.. Om det är från hjärtat eller inte kommer jag märka det vet du.. Jag känner dig innantill och utantill.. Untillllll then.. ha det så underbart på semestern och skäm verkligen bort det dig förtjänar du.. Även om jag förnekar det och inte vill det så finns du i mitt hjärta och du finns i mina tankar.. 24 timmar om dygnet.. Varje morgon varje kväll.. Nästan varje dröm.. Jag och du mot hela världen.. Jag och du i dimman..