Ödet? Väl Detta Som Kallas För Ödet Helt Enkelt..
En annan skum sak är. Jag satt nyligen och bloggade om bachelor.. Att jag ger upp osv osv.. Vad händer.. Jo han dumpar ett mail i min mailbox.. Väl också detta som kallas för äkta kärlek, äkta vänskap och förevigt eller??
Skumt som fan är det.. Men som sagt jag tror ju på ödet.. Förutom när jag trotsar ödet förståss.. =)))
Ödet leker med mig helt enkelt.. Prövar mig.. Hur stor är chansen att just i den stunden och just då liksom.. Saker och ting händer för en orsak helt enkelt.. Ingenting är meningslöst och lön löst.. Så är det bara..
Eftersom jag delar med mig det mesta och förra mailet från Bachelor så delar jag med mig detta också.. Visst det är mitt privatliv men kan ju gynna dom som tycker det är skoj o läsa om mitt privatliv.. *Smile*
Förresten det hade inte skadat om ni hade kommenterat så man vet vilka som läser ens blogg.. Ser massor av besökare.. Då menar jag verkligen massor.. Men varför kommenterar ingen?? Så tråkiga alla är.. *snyfta*
Hej!
Okey nu antar jag att jag har sumpat min allra sista chans hos dig eller hur? Alltså gumman förlåt, jag vet verkligen inte vad som är fel med mig. Här om dagen när jag ringde dig så var det meningen att vi skulle försöka prata ut lite grand. Men det gick ju åt helvete och jag fick dig att gråta istället.
Egentligen borde jag inte höra av mig överhuvudtaget. Jag läste i din blogg och du verkade må rätt bra efter jag åkt och inte hört av mig, sen ringde jag dig och fick dig att må dåligt igen. Nu verkar du försöka reparera allting och må bra så nu kommer jag att maila dig. Jag är världens största idiot jag vet. Men jag vill verkligen inte förlora dig. Och jag vet att om jag inte gör någonting INNAN jag kommer hem så kommer det vara kört för mig/oss.
Jag har funderat och så här ligger det till. Allting var underbart när allting var bra och vi träffades. Från allra första början så klickade allting bara så bra och allting bara flöt på utan att vi ens pratade om det. När jag började tänka efter och verkligen förstod att jag började få känslor för dig och tycka om dig så skrämde jag upp mig själv rejält. Den kvällen du var hos mig med dina polare så var allting perfekt men sen blev allting svart för mig. Du skulle ut och du var jättefull. Jag märkte att du också tycker om mig som jag tycker om dig. Allting kändes så bra när du var där med mig. Men du skulle som sagt ut och du blev jättefull för du hade inte ätit på hela dagen och jobbat mycket osv osv jag vet. Vi började bråka och du stack när vi var ovänner, jag började fundera när jag var hemma. Och allting bara satte spel i mitt huvud. Du ringde mig och vi började bråka ännu mer. Allting blev bara värre, du sa att vi skulle skita i allting för vi är så olika men jag ville inte. Jag tänkte att det var en dum fyllegrej, jag var inte själv så nykter för jag hade också druckit fast jag var inte full. Men allting den kvällen fastnade i mitt huvud fast jag inte ville. Och ja det var då allt fel uppstod.
Jag har verkligen tänkt på orden du sa till mig den kvällen. Vi är verkligen olika som jag sa till dig i telefonen när du började gråta. Jag vet att jag var en skit stövel och lade fram allting skit kallt och elakt i telefon men jag reagerar på hela händelsen konstigt när jag väl befinner mig med dig jag vet. Förlåt.
Vi är olika, fel, vi är jätte olika. But so what? Vi kan älska varann ändå, och vi kan försöka ändå och vi kan bli lyckliga ändå eller hur?! Det vet jag. Och jag kommer inte ge upp, även om jag vet att du har gjort det nu. Jag kommer kämpa och jag ska bevisa att jag förtjänar din kärlek lika mycket tillbaka fast jag har skadat dig så mycket. Jag har fått många tårar att rinna jag vet och jag är inte ens värd dina tårar. Jag ska gottgöra alla dom försvunna tårarna jag lovar dig. Jag ska inte säga för mycket, du ska få se med egna ögon helt enkelt.
Jag önskar jag kunde göra allt jag har gjort och allt jag sagt ogjort och osagt men det går tyvärr inte. Du har mått så dåligt pga mig.
Jag vet inte om du någonsin kan sätta dig in i min situation och förstå varför jag har varit som jag varit och handlat så som jag gjort. När jag först lärde känna dig var vi kompisar, men när vi träffades så pang bara förändrades allting. Djupare och djupare blev det varenda gång vi sågs. Vi pratade och messade varann hundra ggr om dagen, vilket jag aldrig gör, har inte ens gjort det med mina förra flickvänner. Jag blev en helt annan person, du förändrade mig helt. Hela jag var plötsligt så glad och lycklig igen, du gjorde mig hel. Varenda gång jag skickade konstiga sms till dig och du frågade varför jag skickade så bara så var det för att jag saknade dig och ville höra av mig men jag visste inte hur jag skulle börja och hur du skulle reagera. Jag visste inte vart jag hade dig. Du hade en massa killar efter dig, sms och samtal hela tiden från killar. Han är snygg och han är snygg. Du gjorde mig så osäker, jag kände mig som en i högen bara. När du sa att jag var speciell trodde jag du snackade ren skit därför spottade jag ur mig en dag att du är inte flickväns material för min smak. Men när jag sen märkte att du tittade surt på mig och tog åt dig, då märkte jag att jag fanns lika mycket hos dig som du fanns hos mig. Och den dagen då du var odrägligt full, då kände jag verkligen din kärlek för mig även om du nu kommer förneka det för du bara vill gå vidare för jag har skadat dig så mycket.
Nu ligger all fakta på bordet och jag vet verkligen hur allting ligger till, och gör jag ingenting kommer jag sumpa alltihopa. Jag kommer hem om tre veckor. Jag saknar dig så otroligt mycket. Går inte ens att förklara. Jag kommer inte störa dig inom dom här tre veckorna. Utan låta dig få fundera och tänka ifred. Men jag hoppas verkligen du kommer ge oss en sista chans att försöka.
Jag hoppas du verkligen tänker efter och väljer att vilja vara med mig. Jag vill att du ska ta jobbet i Malmö och inte flytta till Stockholm. Även om Januari 2008 känns som lång tid så är det inte det. Det är snart Augusti liksom. Men som sagt det är dina val här i livet, jag kan bara säga hur mkt jag älskar dig och vill du ska stanna och vara med mig. Men jag säger absolut inte vad du ska göra och vad du ska välja.
Jo? Du ska göra och välja det som känns rätt för HJÄRTAT!!!
Det var allt från mig.. Hoppas du kan ha det bra nu och får lika mkt sol där hemma som vi har här nere..
Puss och massa kärlek///******
Modigt av dig att öppna dig så pass här.
Jag anmäler mig härmed som en av dina läsare! Håller med, det är lite jobbigt när man ser att man har många besökare, men inga som kommenterar.. Men hey, nu har vi koll på varandra iallafall :)
håller med dig,men vi har dock fått kämpa oss uppåt med vår blogg, och därför har vi, som du säger fiskat upp kommentarer för att synas i bloggvärlden. idag blir det jobb och slappa ikväll. du själv, något skoj?
