Meningslöst...
Just nu känns allting så jävla meningslöst. Mitt liv känns så meningslöst. Allting är bara fel. Och jag vet inte hur jag ska göra för att rätta till det? Hela helgen har varit knas. Jag känner inte igen mig själv längre. Den tomheten som du har skapat för mig gör mig totalt blind. Jag önskar verkligen saker och ting kunde vara annorlunda, att det kunde vara som förr.
Snart är helgen över och det är måndag igen. Dagarna bara flyger förbi det är helt sjukt. Snart är semestern över och då börjar allvaret igen. Men just nu orkar jag inte ta tag i saker och ting. Jag vill bara flyta iväg med molnen nånstans och gömma mig.
Helsingborgsfestivalen är över för i år. Jag bojkottade verkligen den. Alla var där och jag hade inte ens lust. På fredan när folk var nere i stan satt jag hemma och glodde film. När jag inte kunde sova så bakade jag. Igår när alla var nere i stan så kollade jag film, när jag inte kunde sova så bakade jag. När F hade slutat jobba lyckades han övertala mig att träffa dom en sväng. Det var ändå skönt o komma ifrån mitt "Nikki gömmer sig för världen". Så hemma hos mig finns gott om bakelser och kakor så är någon sugen så ring så postar jag det till er eller ngt. För jag lär inte äta upp det. Tappat aptiten igen. Ingen lust för någonting. Ingen motivation till någonting i heller.
Jag som är den som hatar att vara själv. Nu bara gömmer jag mig för allt och alla. Ska sticka en sväng till Ängelholm och äta en bit mat med J och träffa Desse en snabb sväng. Orkar egentligen inte men har lovat. Sen ska jag hem och titta på Norbit, helt själv. Hatar att vara själv och kolla film själv men nu vill jag bara gömma mig under täcket och vara helt utestängd från allt och alla. Känner verkligen inte för nånting. Hoppas mitt vanliga jag kommer tillbaka snart för jag orkar inte leva så här längre. Det tar på mina krafter att egentligen må jätte dåligt men framför folk låtsas jag som ingenting, det är därför jag inte orkar träffa någon längre för jag orkar inte lägga på det falska smilet mer. Min gräns är nådd.
-Precis när jag satte mig vid datorn loggade du in. Det stack till i hjärtat. Just nu vet jag inte vad jag känner och vad jag verkligen vill. Förutom att jag saknar dig och vill ha dig tillbaka så vet jag ingenting. Allting är tomt. Ingenting är som det ska. Allting är fel. Och det gör ONT.
Snart är helgen över och det är måndag igen. Dagarna bara flyger förbi det är helt sjukt. Snart är semestern över och då börjar allvaret igen. Men just nu orkar jag inte ta tag i saker och ting. Jag vill bara flyta iväg med molnen nånstans och gömma mig.
Helsingborgsfestivalen är över för i år. Jag bojkottade verkligen den. Alla var där och jag hade inte ens lust. På fredan när folk var nere i stan satt jag hemma och glodde film. När jag inte kunde sova så bakade jag. Igår när alla var nere i stan så kollade jag film, när jag inte kunde sova så bakade jag. När F hade slutat jobba lyckades han övertala mig att träffa dom en sväng. Det var ändå skönt o komma ifrån mitt "Nikki gömmer sig för världen". Så hemma hos mig finns gott om bakelser och kakor så är någon sugen så ring så postar jag det till er eller ngt. För jag lär inte äta upp det. Tappat aptiten igen. Ingen lust för någonting. Ingen motivation till någonting i heller.
Jag som är den som hatar att vara själv. Nu bara gömmer jag mig för allt och alla. Ska sticka en sväng till Ängelholm och äta en bit mat med J och träffa Desse en snabb sväng. Orkar egentligen inte men har lovat. Sen ska jag hem och titta på Norbit, helt själv. Hatar att vara själv och kolla film själv men nu vill jag bara gömma mig under täcket och vara helt utestängd från allt och alla. Känner verkligen inte för nånting. Hoppas mitt vanliga jag kommer tillbaka snart för jag orkar inte leva så här längre. Det tar på mina krafter att egentligen må jätte dåligt men framför folk låtsas jag som ingenting, det är därför jag inte orkar träffa någon längre för jag orkar inte lägga på det falska smilet mer. Min gräns är nådd.
-Precis när jag satte mig vid datorn loggade du in. Det stack till i hjärtat. Just nu vet jag inte vad jag känner och vad jag verkligen vill. Förutom att jag saknar dig och vill ha dig tillbaka så vet jag ingenting. Allting är tomt. Ingenting är som det ska. Allting är fel. Och det gör ONT.
När ska allt bli bra igen? När ska jag börja läka igen? När ska jag få fram ett riktigt smile igen? När ska jag känna mig lycklig igen? När ska jag få börja leva igen? När ska den riktiga Nikki komma tillbaka?
Kommentarer
Postat av: Wysteriia
Usch va jobbigt att känna sådär! :/ *kram*
Trackback
