10 Tecken På Otrohet...
Nu är det sommar och sol, eller ja snart iallafall. Hur som helst så är det sommarkänslor och man blir sprallig. Man har semester från jobbet. Man ska kanske åka utomlands. Man behöver inte vakna tidigt på morgonen. Man behöver inte gå till jobb. Man kan vara uppe senare än normalt. Man kan festa mitt i veckan. Man kan helt enkelt slappna av och ta det lugnt för en gångs skull. Och till mina arbetslösa vänner så gäller självklart inte detta..*S*
Nästan vart man än kommer är det avklätt, varmt och förföriskt- otrohetens årstid är här. Välkommen eller inte.
När det är sommar och man har ledighet ställer det högre krav på förhållandet. Tiden finns ju där nu men vart har helt plötsligt lusten tagit vägen? Helt plötsligt när man har för mkt effektiv tid tillsammans börjar förhållandet kanske kännas trist och man vill börja söka spänning?
Det sociala utrymmet växer ju ofta över sommaren. Man träffar mer folk och umgås mer osv. Grillfester, semestrar och spontana träffar gör mötet med nya människor oändligt. Om jag får säga mitt så tror jag att det ligger i naturen. Det är härligare och varmare ute och man är mer pigg och vill göra saker. Sån är jag iallafall. Visst är det mysigt med vinter när man får klä på sig rejält och sen ut och gå en sväng och sånt. Men oftast blir det inte mer än så. Vem vill sitta på en uteservering och ta en drink eller två och umgås till klockan ett två på natten på en vardag mitt i vintern?? Inte jag iallafall. Dessutom finns det ju inga ute serveringar på vintern. Visst är det mysigt o sitta inne också men uteserveringar är ändå något speciellt måste ni hålla med om??!!
Är så trött på att alla tjatar om att killar är svin, killar är otrogna osv osv. Ungefär lika många kvinnor som män är faktiskt otrogna mot sin partner, men jag tror att den stora skillnaden är att kvinnor är betydligt duktigare på att dölja det än män. Vi är betydligt bättre på att sopa undan spåren.. =)
Om man själv får säga mitt så är otrohet bland det värsta jag vet. Skulle aldrig acceptera eller förlåta en otrohet oavsett vad. Jag förstår inte hela grejjen liksom. Vissa skyller på spriten, vissa skyller på nyfikenhet, vissa skyller helt enkelt på att det bara var ett rent felsteg. Men allvarligt talat.. alla vet att otrohet skadar den man "älskar". Jag tror inte att man älskar den personen så mkt om man kan vara otrogen. För innerst inne vet man att allting kommer fram och att det skadar. Men jag tror man förtränger det. När man ens har en tanke på att vara otrogen så tycker jag det är ett tecken på att det är något som inte stämmer. Jag kanske har helt fel jag vet inte? Någon som vet bättre?
Jag lever på att ärlighet varar längst. Svart eller vitt. Antingen eller. Inget mitt emellan. Antingen vill du vara med mig eller så vill du vara med någon annan. Finns inget mitt emellan. Du kan inte både vilja ha mig kvar och prova någonting annat. Innerst inne finns det ett val som är starkare än det andra. Men oftast är det bara att man kanske inte vågar stå för det starka valet riktigt. För man kanske har varit tillsammans länge, då blir det lätt att man faller i mönstret att det ska vara såhär för det har alltid varit såhär.
Att lämna någon pga otrohet är svårare sagt än gjort. Jag har inte varit med om det själv för jag accepterar helt enkelt inte det men jag har många livs levande exempel framför mig var och varannan vecka tyvärr. Man får reda på att partnern är otrogen och man bestämmer sig för att skita i honom/henne. Men 99% trillar alltid tillbaka förr eller senare. Om inte imorgon så i övermorgon eller nästa vecka.
Det är hemskt. Det är inte lätt. Men du kan tydligen inte lita på din partner efter vad som har hänt och mår inte bra i förhållandet, känslorna börjar blekna. Men varför är du kvar? Rädslan av att vara ensam? Titta dig i speglen och se hur vacker du är. Du kan få vem du vill. Någon som förtjänar din kärlek. Det är svårt jag vet. Men det är bara du som kan ta steget att börja om. Vi runtomkring som älskar dig kan inte göra mer än att stötta dig men valet och steget gör du själv. Jag önskar det fanns mer vi kunde göra. Vi gör allt för dig. Allt du ber om. Men det största jobbet hänger på dig tyvärr. Gång på gång på gång har du sagt att du är trött på det och vill gå vidare, men gång på gång på gång på gång faller du tillbaka när du blir behandlad lite extra. När du väl gått tillbaka är det samma skit igen. När ska du vakna upp och förstå och ta sanningen i handen? Det gör ont i mitt hjärta att se dig såhär. Men samtidigt det finns inte mkt jag kan göra? Ska jag ta dig och låsa in dig? Jag kan inte hjälpa dig om du inte är villig att hjälpa dig själv. *Love*
1. Drar din partner sig undan och skickar sms hela tiden, utan att vilja berätta till vem han heller hon skickar alla meddelanden?
2. Kommer du upprepade gånger på din partner med att ljuga om var han/hon varit eller får du röriga förklaringar som inte riktigt går ihop?
3. Har han eller hon betydligt högre mobilräkning, trots att inget särskilt hänt inom jobb eller familjeliv som kräver fler telefonsamtal?
4. Växlar din partner mellan att dra sig undan och vara överraskande närvarande och kärleksfull?
5. Har din partner skaffat en ny hobby som tar upp hela fritiden, men som du inte får vara delaktig i?
6. Sitter din partner uppe och mejlar sent in på natten till en okänd mottagare?
7. Har din partner plötsligt och oförklarligt blivit väldigt mån om sitt yttre?
8. Jobbar din partner över mer än vanligt?
9. Får ni gång på gång telefonsamtal som bryts när du svarar?
10. Är din partner glad, men verkar ha tankarna på annat håll?
Oftast finns det massor av tecken som man märker av. Har man varit med sin partner länge så känner man till och vet hur ens partner fungerar. Minsta lilla konstiga och man märker av det genast. Problemet är bara att man ofta förtränger det. Låtsas som om man inte ser. Låtsas som ingenting har hänt. Man vill inte inse sanningen helt enkelt. Man vill inte tro det värsta om den man älskar. Tills sanningen hinner ikapp en och helt plötsligt ligger framför ansiktet på en. Då kan man tyvärr inte gömma sig mer..
Usch vilket deprimerande blogginlägg. Är som sagt inne i en väldigt jobbig deppressionsperiod just nu. Hoppas ni inte blir indragna bara. Upptäckte igår att wow jag har jäääättemånga bloggläsare. Men tråkiga bloggläsare som inte kommenterar..Snyfta. Kan ni inte skriva ngt litet bara? =) Kul o se vilka som läser ju..
Bilägaren skall vara glad att han inte hade en dyrare bil. Fråga min polare som klottra ner hela sin ex splitternya Ferrari.. hahahaha.. Lika gott..
Nästan vart man än kommer är det avklätt, varmt och förföriskt- otrohetens årstid är här. Välkommen eller inte.
När det är sommar och man har ledighet ställer det högre krav på förhållandet. Tiden finns ju där nu men vart har helt plötsligt lusten tagit vägen? Helt plötsligt när man har för mkt effektiv tid tillsammans börjar förhållandet kanske kännas trist och man vill börja söka spänning?
Det sociala utrymmet växer ju ofta över sommaren. Man träffar mer folk och umgås mer osv. Grillfester, semestrar och spontana träffar gör mötet med nya människor oändligt. Om jag får säga mitt så tror jag att det ligger i naturen. Det är härligare och varmare ute och man är mer pigg och vill göra saker. Sån är jag iallafall. Visst är det mysigt med vinter när man får klä på sig rejält och sen ut och gå en sväng och sånt. Men oftast blir det inte mer än så. Vem vill sitta på en uteservering och ta en drink eller två och umgås till klockan ett två på natten på en vardag mitt i vintern?? Inte jag iallafall. Dessutom finns det ju inga ute serveringar på vintern. Visst är det mysigt o sitta inne också men uteserveringar är ändå något speciellt måste ni hålla med om??!!
Är så trött på att alla tjatar om att killar är svin, killar är otrogna osv osv. Ungefär lika många kvinnor som män är faktiskt otrogna mot sin partner, men jag tror att den stora skillnaden är att kvinnor är betydligt duktigare på att dölja det än män. Vi är betydligt bättre på att sopa undan spåren.. =)
Om man själv får säga mitt så är otrohet bland det värsta jag vet. Skulle aldrig acceptera eller förlåta en otrohet oavsett vad. Jag förstår inte hela grejjen liksom. Vissa skyller på spriten, vissa skyller på nyfikenhet, vissa skyller helt enkelt på att det bara var ett rent felsteg. Men allvarligt talat.. alla vet att otrohet skadar den man "älskar". Jag tror inte att man älskar den personen så mkt om man kan vara otrogen. För innerst inne vet man att allting kommer fram och att det skadar. Men jag tror man förtränger det. När man ens har en tanke på att vara otrogen så tycker jag det är ett tecken på att det är något som inte stämmer. Jag kanske har helt fel jag vet inte? Någon som vet bättre?
Jag lever på att ärlighet varar längst. Svart eller vitt. Antingen eller. Inget mitt emellan. Antingen vill du vara med mig eller så vill du vara med någon annan. Finns inget mitt emellan. Du kan inte både vilja ha mig kvar och prova någonting annat. Innerst inne finns det ett val som är starkare än det andra. Men oftast är det bara att man kanske inte vågar stå för det starka valet riktigt. För man kanske har varit tillsammans länge, då blir det lätt att man faller i mönstret att det ska vara såhär för det har alltid varit såhär.
Att lämna någon pga otrohet är svårare sagt än gjort. Jag har inte varit med om det själv för jag accepterar helt enkelt inte det men jag har många livs levande exempel framför mig var och varannan vecka tyvärr. Man får reda på att partnern är otrogen och man bestämmer sig för att skita i honom/henne. Men 99% trillar alltid tillbaka förr eller senare. Om inte imorgon så i övermorgon eller nästa vecka.
Det är hemskt. Det är inte lätt. Men du kan tydligen inte lita på din partner efter vad som har hänt och mår inte bra i förhållandet, känslorna börjar blekna. Men varför är du kvar? Rädslan av att vara ensam? Titta dig i speglen och se hur vacker du är. Du kan få vem du vill. Någon som förtjänar din kärlek. Det är svårt jag vet. Men det är bara du som kan ta steget att börja om. Vi runtomkring som älskar dig kan inte göra mer än att stötta dig men valet och steget gör du själv. Jag önskar det fanns mer vi kunde göra. Vi gör allt för dig. Allt du ber om. Men det största jobbet hänger på dig tyvärr. Gång på gång på gång har du sagt att du är trött på det och vill gå vidare, men gång på gång på gång på gång faller du tillbaka när du blir behandlad lite extra. När du väl gått tillbaka är det samma skit igen. När ska du vakna upp och förstå och ta sanningen i handen? Det gör ont i mitt hjärta att se dig såhär. Men samtidigt det finns inte mkt jag kan göra? Ska jag ta dig och låsa in dig? Jag kan inte hjälpa dig om du inte är villig att hjälpa dig själv. *Love*
10 tecken på otrohet
1. Drar din partner sig undan och skickar sms hela tiden, utan att vilja berätta till vem han heller hon skickar alla meddelanden?
2. Kommer du upprepade gånger på din partner med att ljuga om var han/hon varit eller får du röriga förklaringar som inte riktigt går ihop?
3. Har han eller hon betydligt högre mobilräkning, trots att inget särskilt hänt inom jobb eller familjeliv som kräver fler telefonsamtal?
4. Växlar din partner mellan att dra sig undan och vara överraskande närvarande och kärleksfull?
5. Har din partner skaffat en ny hobby som tar upp hela fritiden, men som du inte får vara delaktig i?
6. Sitter din partner uppe och mejlar sent in på natten till en okänd mottagare?
7. Har din partner plötsligt och oförklarligt blivit väldigt mån om sitt yttre?
8. Jobbar din partner över mer än vanligt?
9. Får ni gång på gång telefonsamtal som bryts när du svarar?
10. Är din partner glad, men verkar ha tankarna på annat håll?
Oftast finns det massor av tecken som man märker av. Har man varit med sin partner länge så känner man till och vet hur ens partner fungerar. Minsta lilla konstiga och man märker av det genast. Problemet är bara att man ofta förtränger det. Låtsas som om man inte ser. Låtsas som ingenting har hänt. Man vill inte inse sanningen helt enkelt. Man vill inte tro det värsta om den man älskar. Tills sanningen hinner ikapp en och helt plötsligt ligger framför ansiktet på en. Då kan man tyvärr inte gömma sig mer..
Usch vilket deprimerande blogginlägg. Är som sagt inne i en väldigt jobbig deppressionsperiod just nu. Hoppas ni inte blir indragna bara. Upptäckte igår att wow jag har jäääättemånga bloggläsare. Men tråkiga bloggläsare som inte kommenterar..Snyfta. Kan ni inte skriva ngt litet bara? =) Kul o se vilka som läser ju..
Bilägaren skall vara glad att han inte hade en dyrare bil. Fråga min polare som klottra ner hela sin ex splitternya Ferrari.. hahahaha.. Lika gott..
Kommentarer
Trackback
