Kalla Det Livet Förtillfället...

Jobbade igår/inatt på klubben igen och det var sjuuuukt roligt.. Hahaha.. Vilka minnen för livet.. Bartenderyrket är nog ingenting för mig iallafall.. tappar ju flaskor hej vilt och flairing ska vi ju inte ens tala om.. Försökte verkligen lära mig men det var ju en och annan som fick flaskor på tårna.. hahaha.. Sjuuukt jävla roligt var det.. Skar mig som vanligt igen.. Irrade rundor som en jävla galen höna för att hitta shotglas.. HATAR FOLK SOM SNOR MINA GLAS..*MÖRDAAAAAAAA*

Det var roligt att vara nykter och se alla man kände fylla.. Shiiiiit va odräligt asså.. Det flög champagne flaskor hit och dit.. Woooowww..hahaa..Fick nästan en på huvudet men klarade mig.. Jihaaaa...
Min bartender kollega för natten var riiiiiktigt naaajs o jobba med.. först blev jag och han värsta ovänner.. han skrek på mig osv.. men det löste sig..sen var vi snäckan och kexet för varann..hahaha.. Ett lyckat och trivsamt jobb för mig innebär absolut att man ska trivas på stället och med kollegorna.. Har ju alltid sagt sen jag var liten att trivs jag inte på ett jobb kan jag inte stanna med längden även om det betyder att jag har mega hög lön.. Det funkar bara inte.. Blir ju psykiskt störd i hjärnan fan.. Okey inte för jag är så jävla normal nu men ja det blir värre..haha..

Usch jag babblar bara en massa mög och skit just nu.. Orka liksom.. Men jag har ju fan vänt på hela mitt jävla liv.. jobba från kväll till morgon är jag inte riktigt van vid.. Brukar ju festa de tiderna.. haha.. men men.. man vänjer väl sig heter det väl eller?? Tjaaa vi får välla se hur allting kommer att rulla på hädanefter.. Nu rullar allt ganska bra, väntar bara på de jävla spärrarna som alltid dyker upp för mig.. Får väl njuta medans jag kan I guess.. Kommer ju sitta här och blogga om tårar snart eller ngt annat mög..


Fick ett så jävla fint mess från bachelor idag.. *Värmer verkligen*

-Jag saknar att du finns vid min sida.. När du finns vid min sida känns allting så fullbordat... Utan dig så är det något som saknas varje dag.. Jag känner varje morgon att det är någonting som jag har glömt.. Och det är att få höra din röst och att du hör av dig.. Jag vet att du har bestämt dig.. Och förtillfället finns det ingenting jag kan göra.. Men när ska det gå över?? När kan jag ha kontakt med dig igen utan att det känns som ett spjut åker in i hjärtat??

N: Det enda jag kan säga just nu är att tiden lär utvisa allt. Är det menat så är det menat. Låt tiden utvisa vilken väg vi ska ta. Just nu har jag valt min väg och du får också välja din. Vad som händer i framtiden kan ingen förutse.
Jag önskar iallafall att allting kommer bli bra i slutändan.


image80

Försök att förstå denna. Gör ni det så fattar ni det "roliga".. hahaha..

Kommentarer
Postat av: Wysteriia

Taaaack så mkt för din söta kommentar :D

2007-08-09 @ 01:02:33
URL: http://Wysteriia.blogg.se
Postat av: Sessan

Nja... oturen börjar kanske gå över! Inte fan är det snyggt att knalla runt med alla blåmärken =/ Hur mår du själv? Ibland blir man knäpp av REA... 99kr istället för 399 och det var en XS. Precis som dina skor. Så jävla bra, så lite tur kanske vi har iaf...

2007-08-09 @ 23:12:31
URL: http://sessan82.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0